Hemma igen!

Nu är jag hemma igen efter en skön vecka i fjällen med sonen, sonens farmor och epafarfar och sonens två farbröder med familjer.

Jag åker inte skidor själv så jag har mest njutit av ledigheten och miljöbytet. Det var skönt att komma bort lite och få tankarna på annat håll. Fast tankarna och känslorna finns där hela tiden så är det lättare att stå ut när man är i trevligt sällskap.

Men vid ett tillfälle kom känslorna över mig och då gick jag ut en sväng. Fötterna bara gick och till slut hamnade jag utanför fjällkyrkan som strax skulle börja en gudstjänst. Jaha, tänkte jag, är det hit du för mig? Men jag gick inte in för då skulle väl gänget i stugan efterlysa mig.

Men det har varit en skön, intensiv och trevlig vecka annars. Vi hade soligt väder några dagar och molningt några dagar.

Sonen gick i skidskola i tre dagar eftersom att han inte har åkt skidor på fem år.

Nu har vi i alla fall konstaterat att sonen inte är ämnad för skidåkning. Det beskedet gav han oss andra med bestämd ton. Aldrig mer, sa han.

Det är väl inte så kul när man inte är så säker i backen, men han menade på att det berodde mest på att han tycker att det är sååå tråkigt helt enkelt.

Jaja. Jag som köpte ett dyrt liftkort som gällde hela veckan...

Vi tog i alla fall till vara på varje solstund och då slank det ner en och annan kall dryck i strupen.

På 60-åringens födelsedag överraskade vi med en snöskotersafari. Vi åkte alla med förutom farmor som fick vara hemma med sonens små kusiner.

Det var lite pirrigt ska jag erkänna, det är en enorm maskin och det var första gången jag körde en sån. Men det var skitkul! Sonen åkte med på min skoter och eftersom att man måste ha körkort för att köra så blev det jag som körde hela vägen. Vi åkte i karavan genom skogen och det gällde att ha full fokus så man inte körde in i nåt träd längs med skoterleden. Snön var lite lös så det blev ganska spårigt och det gjorde att man fick hålla hårt i styret.

Färden gick som sagt genom skogen och sen upp på toppen av Hundfjället där vi stannade till en liten stund. Där uppe var det nästan overkligt för allt var bara vitt. Det var tyvärr dimma på toppen av berget så man såg inte långt. Vid fint väder kan man se till Trysil berättade guiden. På väg upp mot toppen var det soligt mellan granarna och det var en underbar känsla att susa fram men så fort vi närmade oss trädgränsen blev det kallt och vinden bet i kinderna.

När vi tog oss ner för berget blev det läskigt! Det var branta backar och man fick ta det ganska försiktigt. Men ner kom vi och då åkte vi med skotrarna ner i dalen till en våffelstuga där vi stannade och fikade.

Vilken fantastisk färd det var! Jag skulle gärna göra om det igen nån gång! Fast min armbågar tog stryk av att hålla så hårt i styret på snöskotern i två timmar. På kvällen serverade jag och farbröderna med flickvänner en superb trerättersmiddag till jubilaren men tyvärr hade jag så ont i armarna så att jag höll på att gå åt. Jag har tidigare haft problem med armbågarna, speciellt min vänstra, men så här ont har jag aldrig haft.

Men efter lite gott vin till maten och lite annan dryck så kunde jag nästan låtsas om att jag inte hade ont. Jag hängde med jubilaren och farbröderna till värdshuset för att ta några kalla öl när alla andra i stugan låg och sov. Så på det hela hade vi en jättetrevlig dag.

På natten vaknade jag av att jag storgrät av smärta och jag hade lätt kunnat hugga av mig båda armarna i det läget, bedövad var jag ju redan av alla drycker...

Men, som sagt, vi har haft en jättetrevlig vecka! När jag kom hem i går kväll var all snön borta vilket var skönt att se. Nu kanske det kan bli lite vår?

Jag är ledig idag, jag tog en extra semesterdag och det ångrar jag inte. Sen blir det bara tre arbetsdagar innan det blir dags att fira påsk. Härligt!