Det är inte jobbigt att ha pengar...

Jag ligger inte kvar i fosterställning längre. Jag har tittat på de svenska Hollywoodfruarna och fått mig många skratt! Vilka kommentarer! Vilken värld de lever i!

- "Det är inte jobbigt att ha pengar. Det är roligt!"

Hahahahaaaa...

Jag tycker att Maria Montazami är störtskön!

Men nu stänger jag genast av tv:n för nu kommer Petra Mede show. URK!!!

Neandertalare

Idag hade vi, efter avklarad heldag, personalmöte. Vi började med en gäst som pratade om stress och en stunds avslappning.

När jag att där och blundade och lyssnade på vågor som kvalpade i CD-spelaren stod vår gäst och sa vad vi skulle se/tänka på. Vi skulle bland annat tänka oss att vi var på en skön plats där solen sken. Vi skulle titta upp mot himlen och låta några moln komma fram och skymma solen och molnen skulle representera våra tankar.

Molnen som jag såg på min himmel såg ut ungefär så här:

Sen var tanken att vi skulle tänka oss en inre sol som löste upp molnen. (tankarna/problemen)

Jaja, det var rätt skönt med avslappning och jag såg allt hur mina svarta moln löstes upp.

Sen fortsatte vi mötet med att bland annat prata om den nya skollagen och den nya lärplanen för förskolan. Sakta men säkert kom mina moln tillbaka. Varför ska jag ens engagera mig? Jag har tidigare berättat om hur vår kommun ska utrota min yrkesgrupp, barnskötarna. Därför känns det inte motiverat att engagera sig.

Men det irriterar mig! Att jag blir irriterad alltså! Jag älskar mitt jobb och många stunder på dagen så är det barnen som skingrar de svarta molnen på min himmel. Trots all stress så är det ändå ett fantastiskt roligt och utmanande jobb! Men vad hjälper det när jag inte ens ska få jobba med detta länge till???

Grrr... Vår gäst som föreläste om stress berättade om hur man förr i tiden, på neandertalarnas tid, kröp ihop i fosterställning och spelade död vid stress.

Precis det vill jag göra nu!

Betongkeps

Idag är jag lite trött... Jag och sonen var på 60-årsfest i går...

Det var en väldigt rolig fest med mycket vin, mat, vin, sång, vin, skratt, vin, musik och lite mer vin. Så det kanske är värt att bära betongkepsen idag. Kanske.

Roligt var det i alla fall. Nu måste jag nog återgå till soffan för att se om jag orkar trycka på knapparna som ändrar kanal på tvn.

Imorgon är jag nog piggare. Hoppas jag. För då har vi personalmöte direkt efter de vanliga timmarna, alltså blir det en lång dag! Igen.


Vilka sångröster alla får efter en stunds förtärande vid middagsbordet...Hahaha. :

Gula kassar

Jaha, så har man då äntligen varit i sveriges mest kända varuhus, Gekås i Ullared! Sist vi var där var i somras och de hade gjort om en hel del sen sist. Men vi hittade det vi ville ha och fyllde snabbt en hel vagn med diverse fynd.



Jag är nog mest nöjd med att vi köpte nya täcken (det var på tiden), att jag köpte flera fotoalbum och att jag hittade två pocketböcker. Jag håller på med en bok nu som är lite halvtrist så jag hoppas att dessa är bättre:

Sonen gjorde många bra fynd idag. Han fick tag på en hel del kläder, även till den stundande skolavslutningen. När sonen var inne i provhytten och jag som vanligt stod utanför träffade jag en gammal kompis som liksom jag stod utanför sin sons provhytt. Det var ju kul att träffa henne men tyvärr hann vi inte prata så mycket om livet för vi hade fullt upp med alla klädköp.

Det är på varandras barn man ser att åren går, för hon var sig precis lik! Hennes äldsta son är ett halvår yngre än min son och nu var det dags för honom att konfirmera sig. Min son fick rysningar när jag nämnde att han konfirmerade sig förra året...

Annars så såg vi en kändis, ingen mindre än Morgan. Ja, det kanske bara ni vet som såg tv-serien om Gekås. Morgan är en kille som förut jobbade på lagret, lite speciell kan man säga. Men han fick så mycket positiva tillrop av alla som tittade så numera jobbar han även ute i butiken så att folk kan få en chans att prata med honom. Men jag lät bli. Så intressant var han ju inte... Bilden har jag hämtat på nätet för så pinsam kan man ju inte vara att man tar en smygbild inne på Gekås...

Vi plockade ihop lite grejer som vi ska ge till sonens epafarfar som har sin 60-årsfest i morgon. Vi har ju redan firat honom när vi var i fjällen så det här blir en liten extra present eftersom att han ska firas igen.

Jag brukar plocka till mig små grejer till min systers barn men denna gången köpte jag lite grejer till min syster i stället. Det är lite grejer som hon ska få av mig nästa gång hon känner sig lite deppig och klagar på att hon aldrig har något att göra. Hon är i och för sig en arbetande småbarnsmamma med ett hem att sköta så hon har alltid saker att göra. Men ibland kan hon behöva lite ensamtid och bara göra saker som hon kan/vill göra själv.

Jag kan ju inte avslöja vad det är för grejer ifall hon läser detta och förhoppningsvis så behöver hon inte få paketet på länge! Hihihi...

Nu ska jag sova en lång natt så jag orkar med festen i morgon. *man börjar ju bli gammal så man måste sova både före och efter fester*

Dagens kvitto blev inte såå långt, eller hur?

Det var jag som sa det...

Jag får skylla mig själv. Det var jag som sa det...

Jag råkade nämna för sonen att det snart är dags att åka till Ullared. (det har jag ju nämt flera gånger här i bloggen)

Man kan inte nämna något för min son - för då blir det så!

Så, imorgon drar vi två dit för att fylla ett otal gula kassar med sånt som vi behöver och sånt som vi inte behöver.

Min kära pappa brukar alltid följa med oss dit. Men nu får vi åka utan honom. Fasen också!
Det är inte det att vi inte kan åka själva. Men hela tiden kommer man till situationer där pappa var en naturlig del. Det känns jobbigt när de stunderna kommer hela tiden

:-(

Grus och paraply

Tänk så många gånger jag har stått på det där gruset och hejat och applåderat.

Tänk så många gånger jag har stått där med regnkläder och paraply.

Tänk så många gånger jag har stått där i blåst och kyla.

Tänk så många gånger jag har stått där i ett underbart skönt väder.

Ja, alltså, när jag tänker tillbaka så var det nog mest regn och blåst och kyla.

Jag menar naturligtvis alla gånger som sonen spelat fotboll, alla gånger han har tränat och alla gånger han har spelat match.

I början var nästan alla föräldrar engagerade, både mammor och pappor. Vi ordnade med fika som vi sålde på hemmamatcherna och jag hade en stående order på mina saftiga och goda chokladrutor (ni vet de där med cocos på som har så många olika namn. Vad kallar du dem?).

Med tiden glesnade det på föräldraläktaren. De sista åren var det bara några tappra föräldrar kvar, flest pappor. Och så jag. Hade sonens pappa levt så är jag säker på att han hade följt med varje gång och liksom alla de andra papporna ropat:

- Kom igen nu gubbar, jobba hem!!!

GUBBAR!!! Ja, det kallades de små liven redan från början. Det hör väl till sporten kanske.

Nu har min systerson börjat spela fotboll och hans pappa är en av tränarna i laget. Idag spelade de sin allra första match. På hemmaplan dessutom och eftersom att jag fick vara barnvakt åt lillasyster så tog jag med henne och min son för att heja på de små "gubbarna".

Dessvärre började det regna efter fem minuter och sen började det ösregna. Tur att vi hade paraply! (Jag har ju varit med förr så jag vet vad man ska utrusta sig med)

Här kommer några bilder som jag tog under mitt stora gula paraply:

Van gammal fotbollsmorsa som jag är så hade jag laddat plånboken så vi kunde köpa fika i pausen såklart.

Sonen har slutat spela fotboll sedan några år tillbaka och den historian drar jag inte nu men jag måste berätta vad han sa efter hans allra första fotbollsträning.

- Mamma jag vill inte spela fotboll mer! Det var en pojke som sprang på mig och han sa inte förlåt!

Som tur var så "tvingade" jag honom att gå på en träning till innan han gav upp och då blev han fast. Och jag med, vare sig jag ville eller inte...

Slapparhelg

Jaha, så har ännu en helg börjat lida mot sitt slut. I fredags var vi hemma hos min syster och firade Valborg med supergod mat och "Så ska det låta". Det ösregnade nämligen så vi gick aldrig ner till elden. Men syster bor så nära sjön så vi kunde höra kören som sjöng in våren i alla fall. Sen kände vi lukten av elden och högt över takåsarna såg vi även avslutningsraketerna lysa upp mot den mörka himlen.

Annars har jag mest slappat hela helgen. Jag har i och för sig både tvättat och diskat. Men mest slappat. I går såg jag och sonen på Avatar. Vi såg ju den på bio i 3D-version också.

Idag satte jag ut min nya tvättvinda så att dagens tvätt kunde hängas ut i det sköna vädret.

Jag började sätta in mina 396 bilder som jag framkallat, men då upptäckte jag att jag bara hade ett album i lager. Så alla bilder fick ju inte plats! *Nu är det dags att åka till Ullared*

Nu ska jag sätta mig och titta på "Humorgalan" för ett gott skratt är ju aldrig fel!