Saknar...

Idag är det sex månader sedan min pappa hastigt lämnade denna jord. Herregud, sex månader! Vart tog den tiden vägen?
Ja, det har ju hänt en del på sex månader. Förutom den enorma sorg som har tagit på alla krafter så har jag haft det tufft ekonomiskt helt enkelt. Det är inte lätt att driva runt ett hus på en enda inkomst. Men det ska snart bli bättre, nu när min syster och hennes man äger halva huset. Det ska bli skönt att kunna shoppa lite när jag slipper alla hemska el- och oljeräkningar....

Jag tänker ofta på pappa, varje dag faktiskt. Sonen kom och visade mig en tidning häromdagen där det stod att nån kändis tänkte på sin döda pappa varje dag. -Bullshit, sa sonen. Det är ju omöjligt. Trodde han. Men jag vet att det kan vara precis så.

I början var det givetvis jobbigare och jag grät mycket men nu tänker jag ofta på de fina minnen som jag har med pappa. Pappa var tryggheten själv och man kunde fråga honom om vad som helst. Ofta när jag ställs inför något, litet som stort så hinner jag tänka att "det ska jag fråga pappa".

Precis som jag ofta tänker att "det ska jag berätta för pappa"... Det finns ju alltid något att berätta men jag tror nog att lilla pappsen vet ändå. Han och mamma vet om allt som har hänt...

Jag satt och lyssnade på pappas soloskiva som han spelade in tidigt på åttiotalet. Jag tycker att det är skönt att lyssna på pappas dragspel, det var länge sen nu. Jag fastnade för låten "Bravo Monsieur Le Monde" som i den svenska översättningen heter "Vår jord". Pierre Isaksson sjöng in den svenska versionen 1976 och jag var tvungen att söka efter den på Youtube för att få läsa den svenska texten.

Den handlar om hur fin vår jord är och hur vi människor förstör den. Väldigt aktuell just nu, eller hur?

Jag har gjort ett litet filmklipp med musiken från pappas skiva och mina bilder av vår jord sett ur min kameralins, från det att pappa lämnade jorden fram till nu.