Idag firar jag!

Idag är det sex månader sedan jag opererades. Sex månader sedan jag fick en ny chans här i livet.
Sex månader sedan jag föddes på nytt.

Jag är oerhört tacksam och glad för att jag genomförde operationen och faktum är att jag mår så himla bra!
Dessa sex månader har gått både fort och långsamt, konstigt nog. Allt har två sidor på något sätt. Jag känner mig så smal som jag aldrig har känt mig samtidigt som jag känner mig som ett fläskberg när jag grabbar tag i min mage eller mina dallriga överarmar. Jag känner mig "snygg" för första gången på...aldrig...men samtidigt ser jag bara ett fult gammalt ansikte i min spegel varje dag.
Jag ser att "folk" ser en ny människa men egentligen är det fortfarande samma gamla jag. Fast något mindre kanske. På tal om det så står det väääldigt still på vågen just nu. Det kan vara så, det är visst inget konstigt med det. Men lite trist.

Fast jag ska väl inte klaga. Några hekto till så har jag tappat otroliga femtio kilo. Herregud, jag skulle förmodligen inte ens orka bära femtio kilo smör med mina bara händer upp för trappan...

Så, för att fira min halvårsdag ska jag bege mig ut på en långpromenad. Jag går mot solen som snart går ner. Så, hörlurarna på!

Puss på dig!

R U ready to rumble?

Alltså, jag har ju fastnat för Rumble. Spelar du med? Då får du gärna bjuda in mig till ett spel om du vill. Camillos heter jag såklart!
Jodå, jag spelar Wordfeud också...samma användarnamn.

Paljetter och afroperuk!

I går var det äntligen dags för körens sommarfest. Vi är tre tjejer som har fixat och planerat ett tag och allt klaffade så bra. Vi hade en otroligt rolig kväll och det beror på att vi är ett glatt gäng som bjuder på oss själva. Alla fick ett litet hemligt uppdrag under sitt glas som de skulle genomföra under kvällen och jag måste säga att det blev så himla roligt för alla gick in för det till hundra procent. Det hände nånting hela tiden liksom. Vad jag skrattade mycket i går! Hela kvällen var full av musik (såklart när det är en kör som festar) och det var kul att några tog med sig lite olika instrument. Jag och min syster hade förberett en spellista på Spotify men vi satte inte på den en enda gång för det var musik hela kvällen ändå!

Vi tre i festkommittén hade också planerat och övat in ett överraskningsframträdande. Vi sjöng Afro-Dites "Never let it go" iförda full mundering med paljettklänningar, afroperuker och mycket brunt teatersmink. Det blev många skratt och busvisslingar när vi gjorde entré...

Jag brukar ju inte vara med på bild här på bloggen men med tanke på att jag inte såg ut som mig själv (jag var ju Kayo) så kan jag visa er ett litet klipp från vår lilla show...jag har svart paljettklännig på mig:

Jag missade ju schlagerfinalen på tv i går men jag hörde att Loreen vann! Det är ju fantastiskt roligt! Loreen är så grymt bra och hon är värd vinsten!!

Idag är det Mors dag...så jag tar mig nog en promenad ner till mammas grav idag.
Annars är det väl som en vanlig söndag.
Hoppas du har en bra söndag i solen!

Feber

Stackars sonen som ligger i sin säng med över 39 graders feber! Jag servar med isglass och kall dricka och kan inte göra så mycket annat. Jo, jag krossade en Panodil och blandade i en skål med yoghurt så han skulle få ner febern lite. Det är faktiskt så att sonen, fast han nu är sjutton och ett halvt år, ännu inte lärt sig att svälja en hel värktablett. Det går bara inte...

Så jag ska bara sitta i min soffa och softa i kväll, beredd att springa ner till den febriga sonen. I morgon är det äntligen dags för körens sommarfest och jag ska väl greja lite med det ikväll också. Det är mycket som ska förberedas...och det ska bli sååå kul! Vi har några överraskningar att bjuda på i morgon!

Hoppas du har en skön fredagskväll!

Så här ser jag ut...

...när vi har maskerad på jobbet!

Nu ska jag till kören och öva som sjutton inför vår utekonsert nästa helg.

Hej svejs!

Drömmar och kaftaner

Idag försov jag mig men jag hann till jobbet i tid. Nästan. Jag missade däremot min lugna morgon hemma med kaffe och internet i lugn och ro.
Jag var vaken tidigt och såg till att sonen kom iväg till skolan men sen somnade jag om i nån timma. Då passade jag på att drömma livligt. Jag drömde om körfesten som vi ska ha på lördag, att det var flera hundra människor där, att vi inte hann göra klart allt vi skulle göra innan alla kom, att jag hade glömt min videokamera hemma, att jag ringde till pappa och bad honom komma till lokalen med min videokamera, att alla dessa hundra människorna satt i en föreläsningssal och att jag förväntades säga nåt till alla. Det var en rörig dröm men jag kan nog koppla allt detta till vad som hände i går.
Då satt jag och min syster och planerade lite inför festen. Sen letade jag fram mitt kamerastativ. Jag hade en konversation på ansiktsboken om att jag är en av tre personer i kommunen som ska ut till alla förskolor och hjälpa till med ett nytt dataprogram vi ska börja använda oss av. Jag tittade på min favoritdoktor House på tv i går och då var det en föreläsning där. Allt detta fanns med i min dröm. Men att pappa var med i drömmen...äsch, han ville säkert bara hälsa på lite.

Jag slutade tidig i går och hann precis hem så att jag kunde se på tv när prinsessan Estelle fick serafimerordern av morfar kungen under hennes dop. Jag fotade tv:n...

Jag tycker att prinsessan är urgullig och att hennes föräldrar är ursöta när de står och håller varandra i handen när de ska ta emot alla gästerna på slottet. Den kärleken, den kärleken!

I morgon ska vi fira förskolans dag på jobbet. Det gör vi med maskerad och då ska jag måla mig brun, ha på mig afroperuk och en kaftan som är ganska lik denna jag hittade på google:

Jag har ett ganska roligt jobb, jag menar, vilka kontorsnissar får klä ut sig på jobbet?

Må så gott!
Kram!

Dopet

Förberedelser i flera månader. Speciellt inbjudna gäster. Konfirmationsprästen är på plats. Den speciella kyrkan är bokad. Mat och dryck är ordnat. Dopklänningen som gått i arv. Föräldrarnas finkläder är nya, inskaffade för det speciella ögonblicket, likaså skorna. Mormor har laddat sin handväska med näsdukar för glädjetårarna. Videokameran är laddad och placerad på stativ. Faddrarna är tillfrågade sedan länge. Det lilla barnet är nybadat och doftar så ljuvligt som bara en liten bebis kan. Dopet kan börja.

I dessa tider kanske du tror att jag menar den söta lilla prinsessan Estelle som ska döpas i morgon? Nä, jag pratar om min sons dop. Idag är det hans dopdag.

Han var ett halvår gammal när han döptes och trots att jag egentligen har dåligt väderminne så minns jag att det kom en hagelskur när vi gick från kyrkan till församlingshemmet. Lagom till kaffet sprack det upp och solen sken på oss. Det var en fin dag tillsammans med släkt och vänner.
Sonens dopdatum fick flyttas fram från den första bokade dagen som var i mars. Då låg jag på sjukhus med gallstenar som täppte till gallgångarna, vilket gjorde hela mig gul. Efter många jobbiga dagar med illamående och gastroskopi som misslyckades sprättade de till slut upp ett jättehål i min buk och plockade bort den där gallan som ställde till det så. Och tre gallstenar som såg ut som kikärtor. Urk, vad jag mådde skit då. Sonen och hans pappa flyttade hem till sonens farmor tiden när jag var inlagd och de var ganska glada när jag till slut fick komma hem. Jag med såklart.

Så, idag borde jag egentligen tända sonens dopljus men det står allra längst in i ett förråd och jag tänker inte ta fram det. I år heller...

Ha det bäst!