Det tisslas och tasslas...

...har jag märkt!

Kan det ha att göra med att jag fyller 40 om åtta dagar?

Nu börjar jag bli nyfiken...

Jag blir tokig!!!!

Är det bara jag som blir fullständigt tokig på Anna Anka????

Hon får mig att gå i gång på alla cylindrar! Grrrrr!!!

Hon sitter i Robert Aschbergs besöksfåtölj och snackar en massa skit. Hon påstår att alla är avundsjuka på henne för hennes glamorösa liv, hennes kropp, tja "the whole package" som hon säger.

Titta själva på henne:

Jag skulle verkligen inte vilja se så elak ut!!!

Avundsjuk? Nädu, tant Anka.

Nog för att jag skulle behöva mer pengar, men resten kan du behålla själv!

Hon återkommer hela tiden till prat om sex och berättar bland annat om hur man ska äta för att lukta gott där nere...

Om politik säger hon att vi i Sverige är fel ute vad det gäller jämställdhet. Hon tycker att det gick till överdrift när kvinnorna började ge sig ut i arbetslivet, att det är fel att kvinnorna klarar sig själva utan att männen måste försörja dem och hon förväntar sig att männen ska öppna bildörrar för henne.

Men lilla gumman, (som spenderar över hundra tusen dollar om året på skönhetsbehandlingar) walk a mile in my shoes!!!

Jag är nämligen stolt över att vara arbetande kvinna som kan överleva på min usla lön. Trött visserligen, och visst skulle det vara trevligt med en man att dela alla inkomster och utgifter med... Men stolt!

Jag är stolt över att jag inte tvingar och hotar mitt barn att arbeta som modell i fyraårsåldern. Jag är visserligen tonårsmamma och det medför ibland att jag river mitt hår i desperation, men kärleksfull och stolt!

Jag är stolt över min billiga gräsmatta/mossmatta som Gud fader själv vattnar med regnvatten utan att bli utskälld som tant Ankas sydamerikanska trädgårdsmästare blir hela tiden. Här är det förvisso min käre gamle far som alltid klipper gräset...Men stolt för min lilla svenska täppa!

Grrrrr... Eller som det skulle stå i en tecknad serie:

&#%¤?"&%#(()=%"¤(#/&=

Någon som jag faktiskt gillar utav de tre Hollywoodfruarna som fläker ut sig i svenska televisionen är Maria Montazami. Hon verkar vara lite bimboaktig med sin släpiga röst och dialekt men hon är ändå lite skön på något sätt, tycker jag.

Såg ni när hon stolt som en tupp visade upp för familjen vad hon hade köpt för egna pengar? Hon sa nog sju gånger att hon hade köpt det för egna pengar och hon klappade en liten golfapplåd varje gång hon sa det.

Vad hon köpte?

Ett kylskåp. Som står i garaget bredvid makens knallröda Ferrari.

Yoohoo, heja Maria som köpte ett kylskåp för egna pengar!....... Hrm.

Brrr, måste skaka av mig lite av mitt förakt. Brrrrr....

Såja, nu känns det lite bättre!

Kram på er normala svenska människor!

Nya stämplar...

Idag har jag varit på scrapmässa i Partille. Det är så lagom stort, i en bamba. Men det är lika roligt och svettigt och det tar lika lång tid som den stora mässan i stan...

Jag har redan gjort ett kort med en av de nya stämplarna som jag köpte. Nu är jag sugen på att scrappa mer!!!

Jag ska nog fixa lite middag först. För husfridens skull. Vet ni hur grinig en hungrig tonåring kan vara???

Här är lite av det som jag köpte idag:

Scrappa är väl en perfekt höstsysselsättning!

Det kanske är därför jag älskar hösten så?

Det blommar i alla fall fortfarande lite i trädgården:

Idag blir det taco's! Mums!

Det var så roligt, jag måste skratta...

Oj, vad lite jag orkar blogga nu för tiden... Men det har som vanligt varit fullt upp!

I söndags jobbade jag i kyrkovalet, som valförättare, från 08.00-23.45 ca. Det var en tröttsam dag och jag satt så mycket på en stol (och prickade av i röstlängden) att jag inte kunde somna på natten för min ena höft värkte. Fast samtidigt så var det en trevlig dag. Tänk så mycket människor jag träffade och pratade med, av alla de slag. Men bäst måste jag säga är de 90-åriga tanterna och farbröderna som finklädda och med söndagshatten på huvudet tar sig till röstlokalen och "gör sin plikt", som de själva kallar det. Dom är bara för gulliga!

I måndags hade vi efter arbetsdagens slut personalmöte. Vi fick se en film.
Min ömma höft skulle knappast orkat med att sitta på små ministolar av hårt trä, så jag tog en madrass och lade mig på golvet framför tv:n och var ganska beredd på att eventuellet nicka till.

Men istället skrattade jag nästan konstant i 90 minuter. Jag grät lite också, men mest skrattade jag. Ni vet, sådär förlösande. Vi fick se en filmad föreläsning och jag önskar att alla människor som jobbar med människor fick se den!!! Det går ju aldrig att beskriva en sån upplevelse, för den är ju min egen, men jag kan lova att det lätt var den bästa föreläsning jag har hört!

I tisdags var det dags för andra dagen på högskolan i Borås och det var alltså dags att lämna in mina reflektioner om de två böckerna som jag har läst.
Ovan som jag är vid pluggande så var jag också skitnervös. Hur skulle jag kunna veta vad jag skulle förvänta mig av ett litteraturseminarium? Jag har aldrig gått på nån högskola.

Hur högt låg ribban???

Nä, den låg inte så högt. PUH!!!
Vi hade en bra diskussion kring de två böckerna och det kändes bara så bra!

JAG kände mig lätt som en fjäril när jag kom hem!

Fast just nu är jag lite trött, så jag säger väl godnatt!

Pirater och glasfåglar

MBF övertalade mig för ett tag sen att delta i en stor scrapträff idag. Jag är glad att hon övertalade mig. Egentligen har jag inte tid till sånt nu när jag borde läsa och skriva reflektioner i långa rader.



Men å andra sidan så måste man väl varva jobb och studier med lite kul också?




Jag var med hela förmiddagen och fick faktiskt gjort tre sidor till mina scrapalbum och ett födelsedagskort, så jag är nöjd! Nästa gång ska jag vara med hela dagen!



När jag kom hem drack jag kaffe och satte mig i soffan för att softa lite. Jag satte på tv:n som visade ett reprisavsnitt av "uppdrag granskning" och det handlade om pirater som härjar i Somalias vatten. Man fick följa ett danskt rederi som fick ett skepp kapat under två månader innan piraterna till slut gick med på den hisnande summan av 1,7 miljoner dollar i lösensumma. Jag blev så förbannad. Det är väl inte klokt att ett gäng kat-tuggande gangsters kan kapa ett skepp och skrämma den stackars besättningen under drygt två månaders tid och sen bara komma undan med en sån enorm summa pengar!!!





Att detta kan pågå när hela världen vet vad som händer! Jag vet att en del insatser görs i den aktuella bukten utanför Somalia, men det är väl ändå dags att ta i med hårdhandskarna!!!


En enda pirat skulle jag kunna tänka mig att bli kapat av:

Mmmmm!

Nu har jag precis legat i min säng och läst ur boken "glasfåglar i molnen" och jag kan bara konstatera att den boken är en fröjd att läsa jämfört med "boken om pedagogerna"!
Min kära katt Lisa är ganska sällskapssjuk så hon gick med mig till sovrummet och valde ut bästa platsen; på mina knäveck! Alltså kunde jag inte röra mig ur fläcken där jag låg på magen med pappas läsglasögon på nästippen.
Denna bilden tog jag på Lisa häromdagen när hon låg på sin favoritplats i kökssoffan. Är hon inte fööör söt när hon ligger med en tass framför ögonen. Att hon faktiskt ligger på en galge verkar inte störa henne...

Nu ska jag sätta på en ny kanna kaffe för snart är det dags för "Här är ditt liv".
Eller hur var de nu Nim? Pensionärsvarning??? ;-)

Stress och Anders Bagge

Usch, det känns som om jag bara gnäller...men jag är så stressad nu!

Förut satt jag i soffan med mina lånade glasögon på näsan, med "Idol" på tv:n, boken "glasfåglar i molen" i ena handen och en blyertspenna i den andra handen.

Då ringde telefonen och jag reser mig upp, stoppar pennan i munnen och svarar ett knappt hörbart -hajjå?

Det var min kära syster som ringde. Jag greppade pennan i handen igen och satte luren mellan hakan och axeln och började prata med min syster som för övrigt var på ett strålande humör.

Samtidigt som jag pratar med Siz så försöker jag läsa i boken. Och titta på Anders Bagge (som är såååå charmig).

Men det höll bara i en halv minut, sen fick jag snällt lägga ifrån mig allt jag hade i händerna och i knät, stängde av ljudet på tv (jag ville ju fortfarande titta på Anders Bagge...), sen fortsatte jag mitt samtal.

Nu hade det väl ändå gått lite för långt. SÅ stressad kan man ju bara inte vara!

Jag kom återigen att tänka på min käraste lilla mamma som gjorde många roliga saker. Det fanns en period i hennes liv när hon var superstressad av jobb och annat. Vet ni vad hon gjorde som fick henne att tänka över sin egen stress?

Hon rökte i duschen!

Visst kan viss stress vara bra. Som till exempel när någon ringer till mig och meddelar att de tänker hälsa på mig om nån timma eller två. Den stressen önskar jag att jag hade varje dag så att jag kunde fått städat lite oftare. Jäklar vad jag kan städa fort och bra när jag är lite stressad. Lagom stressad, alltså.

Visst kan jag och många andra göra fler saker samtidigt, men det får ju finnas gränser.

Min syster kan säkert göra många saker samtidigt, men jag vet att hon inte kan bläddra i en kvällstidning och föra ett normalt samtal under tiden. Då låter alla hennes svar: -Mmmm...

Nu ska jag snart släcka ner, stänga av tv:n (Idol är ju ändå slut), ta på mig nattlinnet och bädda ner mig med min bok.

EN sak i taget!

Godnatt!

Jag har nog tappat mitt minne

Idag retar jag mig inte på något. Ännu.

Men jag funderar så att de små grå snart kokar över. Jag funderar på min sista uppgift i datautbildningen. Själva uppgiften är inte svår. Tvärtom, så längtar jag tills jag kan börja jobba med den.

Problemet är bara att jag inte vet vad den ska handla om. Rubriken är "ett pedagogiskt minne".

Jaha, som gammal räv inom barnomsorgen så finns det många minnen men jag kan inte för mitt liv plocka fram något som är värt att göra en liten film om!

Det pedagogiska minnet kan enligt uppgiften handla om något som hänt på arbetet, under min utbildning eller när jag själv gick i skolan.

Men hallå!

Jag är våg, jag kan inte bestämma mig för någonting och särskilt inte när rubriken är såå luddig...

Jag tror inte på horoskop men jag har svårt för att välja ibland. Eller rätt ofta. Jag är alltid den som släpper förbi hela kön på caféer för jag kan ju aldrig bestämma mig.

Nu kan jag inte tänka på annat än vilket peagogiskt minne jag ska välja. HJÄLP!

Dessutom borde jag inte alls tänka på min datakurs nu när jag måste läsa "Glasfåglar i molnen" och sen skriva något vettigt om den....