Min mamma hade en förkärlek för skrivböcker och fina pennor. Hon skrev många dikter, kåserier och anteckningar i alla sina fina små böcker. Jag älskar att läsa hennes gamla kåserier och jag gråter nästan alltid en liten skvätt när jag gör det. Fast det är nästan som glädjetårar tror jag. För det som hon skrivit rör alltid vid mitt hjärta som blir alldeles varmt när jag läser hennes ord.
I går hittade jag en bok som hon bara hade påbörjat. I boken hade hon skrivit om några samtal som hon haft med min son.
En anteckning var från när sonen var sex år gammal och han sa till mormor:
- Mormor när du dör blir du nog en katt. Undrar vad de kommer att kalla dig då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar