Det började med att min dator krashade förra lördagen. Den ville inte starta, det stod att den höll på att installera uppdateringar vilket inte är konstigt eller ovanligt.
Sen startade den om sig själv. Sen stod det samma sak om de där uppdateringarna.
Sen startade den om sig själv. Igen. Och igen. Och hela tiden.
Jag greppade telefonluren och ringde sonens favoritställe Media Markt och fick ett annat nummer till support. Ringde support, öppet vardagar 9-17. Tack för det!
Så jag fick starta min gamla stationära dator. Det tar ungefär en halvtimma innan man kan sätta sig och surfa ut i webbvärlden med den datorn. Den fick stå på dygnet runt ända tills på måndagen när jag äntligen kunde ringa till supporten.
I måndags hade jag en timma på mig mellan jobb och ett möte att ringa support. Killen på Packard Bells support skulle jag kunna kyssa genom telefonluren när han efter många huvudkliningar hjälpte mig att återställa hela datorn OCH rädda alla mina bilder som jag hade i datorn. Det var ju bland annat bilder från sonens konfirmation och alla semesterbilder....
Vad har camillos lärt sig av detta?
Jo, ALLTID, ALLTID spara bilderna på den externa hårddisken som ligger i skåpet inte alls långt från själva datorn. INTE tänka att jag ska göra det nästa dag, utan göra det direkt. Det är inte ens svårt eller jobbigt...
Nu har jag i alla fall alla min kära bilder i en liten svart låda i ett skåp. Backup kallas det. Att säkerställa data och minne från hårddisken.
Det skulle vara praktiskt att kunna göra backup på ens egen hjärna att plocka fram när det krachar där uppe i hjärnkontoret. Denna veckan har det känts så några gånger. Det blir lite mycket ibland med allt man ska tänka på och hinna med och hantera. Då skulle det vara bra att sätta igång ens backuphjärna så att man själv kan få lite stressfri vardag...
I går hade jag i alla fall en trevlig kväll hemma hos min kära vän MBF som fyller 40 på fredag. Vi var några som överraskade henne med en fest i hennes garage. Oj, vad paff hon blev när hon öppnade dörren till garaget!!! Hennes man D som visste vad vi planerade hade fullt sjå med att få hem henne i precis rätt tid, han fick till och med fejka magknip och stanna till på en Shellmack för att besöka deras toalett. Inne från toaletten ringde han till oss i garaget och sa: Nu är jag på Shell och skiter, när får vi komma???
Det blev i alla fall en lyckad kväll och min bästa snälla pappa körde mig både dit och kom och hämtade mig på natten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar