Jaha, så var det den där frågan om pojkigt/flickigt igen...

I morgon ska jag bege mig ut till den stora leksaksaffären för att hjälpa tomtefar med lite julklappar till barnen i min familj.

Jag kikade in på den stora leksaksaffärens hemsida för att kanske få något tips i förhand. Men jag blev mest irriterad.

Kanske för att jag nyss diskuterat pojk/flicksaker med sonens farmor som är så glad för att hon äntligen får köpa saker till sitt första barnbarn av flicksort. För henne har det öppnat sig en helt ny värld. Jag sa till henne att jag tycker att det är tragiskt att det ska vara så. Vaddå flickvärld/pojkvärld?

Men så började jag bläddra i den stora leksaksaffärens nätkatalog och fick se bland annat detta:

POJKSIDA - FLICKSIDA

Ser ni?

Men tänk om flickorna vill klä ut sig till Darth Vader eller pojkarna till prinsessa. Det går ju inte. Det syns ju tydligt. Framför allt så ser ju barnen detta själva och inser att Darth Vader är för pojkar och prinsesskläder är för flickor, ENDAST. Om man bläddrar vidare i den stora leksaksaffärens nätkatalog så är det till exempel bara flickor som leker med dockor och pojkar som bygger med tågbanor. Vem har på sig det lilla snickarbältet med plasthammare om inte en pojke!

Hur ska detta gå i morgon när jag vet att lilla treåriga J (som är min systers dotter) önskar sig en "pangare"...

När jag var fem-sex år gick jag på lekis, min mamma var hemma när jag var liten så jag gick aldrig på förskola (som då hette dagis). Jag var på lekis i tre timmar, varav en liten stund gick åt till att "leka skola" då vi övade oss på bokstäver och siffror och fröken gav oss guldstjärnor i våra skrivböcker om vi skrev fint, en liten stund var fruktstund.

Resten av tiden, som ju var ganska knapp, tillbringade jag i snickarrummet. Jag sågade, spikade och borrade både båtar och bilar. Det var alltid fler barn i snickarrummet och där var en trevlig stämning, kommer jag ihåg. Däremot kan jag inte minnas om det mest var pojkar (vilket det säkert var) eller fler flickor, men det var inte det viktiga. Jag var ett blygt barn, eller rättare sagt så blev jag det i vissa situationer. Men i snickarrummet blev jag duktig, självsäker och vältalig.

Jag vet inte vart jag ville komma med detta inlägg, men för att svara på sonens farmors fråga som jag fick tidigare i kväll:

- Skulle du kunna köpa en docka till W? (Sonens snart treåriga POJK-kusin)

-JA, det skulle jag!

Fast inte i år, för jag vet att lilla kusinen bara leker med bilar och då är det väl det han ska få.

Min son fick en docka av sin mormor när han var tre år. Han döpte den till Peter och han skötte dockan exemplariskt med blöjbyten och nappflaskor i ungefär ett halvår, sen tröttnade han. Då var det hans val att lägga undan Peter, men han fick i alla fall möjligheten att leka med dockor.

I morgon ska jag köpa en riktigt "pojkig" pangare till lilla J!