Min hörna

Hoppas du har skrattat klart nu efter min passhistoria. Jag fortsatte torsdagen i samma snurriga tema. Jag jobbade som vanligt, åkte hem, skyndade mig till brevlådan innan den tömdes, åkte hem igen, somnade en liiiten stund på soffan och den var det dags att åka till kören. Tio minuter innan kören börjar stod jag i mitt badrum och borstade tänderna när det slog mig att jag missat att det var jag som lovat att fixa fika. SHIT! Så jag skyndade mig in till affären där det inte fanns en enda bullkrans eller längd kvar. Panik! Jag hittade till slut nån bullhistoria och med andan i halsen (som vanligt) kom jag in till församlingshemmet där uppsjungningen precis skulle börja.

Jag hann precis pusta ut när det var dags att sjunga en sång som jag har texten till på ett papper i min väska. Jag rotade långt ner och fick till slut tag på pappret som jag vek ut och där fanns det ingen sångtext. Det var mitt personbevis. Hahahaaa!

Fredag jobbade jag tidigt pass och på eftermiddagen åkte vi till de gula kassarnas paradis, Gekås i Ullared. Det var bara jag, sonen och syrrans man som åkte dit.
Det var ganska lugnt där inne och sonen hittade en del kläder som han behövde. Som tur var hann jag inte plocka ner så mycket onödigt tjafs, för det hann jag inte...

Idag tog jag mig en go sovmorgon innan jag satte igång med tungt trädgårdsarbete...så jag är helt slut i alla leder just nu. Men det blev precis sådär som jag tänkt mig så jag är nöjd!

Jag har med sonens hjälp lagt stenar i ett hörne där jag ställt min nya lilla cafégrupp. Vi har inte gjort enligt konstens alla regler med duk, stenkross och sand så vi får väl se hur länge det håller. Äsch, det är ju bara till mig, det är inte så noga. I min nya hörna tänker jag mig att jag ska avnjuta mången kopp kaffe och förhoppningsvis några bra böcker nu i sommar. Särkilt på eftermiddagarna när solen har gått runt hörnet och det är skugga i mitt hörne. Så här har vi gjort:



Några av dessa stenar har vi använt och  JA, de är tunga!





Sonen kämpade med rötterna till Humlen i hörnet...




Snart klart!



Klart!

Ja, än så länge är jag nöjd. Det ska givetvis hängas blommor i de nya smideshållarna på väggen men jag hade visst missat att köpa krukor som passade. Sen ska husgrunden snyggas till och väggarna...vi ska klä in hela huset i träpanel som sen ska målas vitt. Just nu är huset gult. Den gamla delen av huset har putsfasad och tillbyggnaden har träfasad.. Som du ser på bilden så är väggen till vänster puts och väggen till höger trä. Just nu alltså.

Jag ska väl mysa till min lilla hörna mer och mer och vem vet, det kanske kommer fler bilder då?

Vi firade i alla fall Valbogsmässoafton tillsammans med min syster med familj, vi grillade på deras altan. Sen såg vi på film tillsammans. Vi orkade inte sticka ner till sjön för att titta på brasan...
Hade du en bra Valborg?

Det kan väl bara hända mig???

Idag hoppade jag in i min bil och styrde kosan mot Mölndals polisstation där jag skulle ansöka om pass. Vi ska kanske åka till Paris med kören så jag tänkte vara ute i god tid.

På väg till Mölndal åkte jag förbi en poliskontroll och jag hade tur som inte blev invinkad för jag kör fortfarande med dubbdäck... Puh!

Väl framme vid polisstationen trodde jag att de hade fått utrymma lokalerna för brandlarm eller nåt för det var folk precis överallt. Men det visade sig vara människor som också skulle ansöka om pass. Jag klev in och klockan 17.27 fick jag min nummerlapp. Då var det 99 nummer före mig. 99!!!


Jag satte mig snällt för att vänta på min tur, hungrig, törstig och trött. När klockan var 18.05 tejpade de över nummerlappsautomaten. De stängde klockan 19.00.



Klockan 19.15 gick jag ut och la på mer pengar på parkeringen. Jag höll på att inte bli insläppt av den sure gamle polisen som vaktade entrédörren.
- Har du nummerlapp?
Men hello! Han såg mig gå ut och jag var tillbaka på två röda!
Jag visade upp min nummerlapp och fick komma in igen.

Då hade jag såklart tappat min sittplats men jag hittade en toalett där det fanns plastmuggar så jag kunde dricka lite kallt vatten. Det gick inte att låsa dörren så det var tur att jag inte hade nåt annat ärende på toaletten.

Kan du tänka dig hur tråkigt det är att sitta och stå i kö, ensam på en polisstation i nästan två och en halv timma? Det är ganska roande att titta på folk och tjuvlyssna på deras konversationer, men ändå...
Jag hade mycket hellre ... gjort vad som helst.

Tro det eller ej men till slut var det min tur och jag lämnade fram mitt körkort och min nummerlapp till den trevliga kvinnan i luckan. Jag tror att hon kommer från Iran eller nåt liknande. Varför skriver jag det? Har det med saken att göra?

Ja, om du vet hur en kvinna från Iran pratar svenska så är det viktigt. Hon knappade in mitt personnummer i datorn med sina vackra händer som hade så snygga naglar (ytterligare en viktig detalj?). Sen säger hon:




- Men Camillos, du har ju redan ett pass som gäller till 2015!

Förstår du då hur frustrerad jag kände mig???
Kvinnan i luckan skämtade och sa att vi kan dela på de fyra hundra kronorna som det hade kostat mig om jag hade ansökt om ett nytt pass. I det läget hade jag nästan lust att ansöka om ett i alla fall. Bara för att jag köat så länge. Så hade det i alla fall varit värt det. Nästan.

Jag skaffade mig alltså mitt förra pass 2005, precis innan de ändrade att passen bara gäller i fem år. Mitt gäller i tio år. 2005 var vi i Turkiet och jag har inte varit utomlands sedan dess. Kanske inte så konstigt att jag har noll koll.
Men, SÅ typiskt mig! Så typiskt att inte ha ordning på mina viktiga papper...

När jag satte mig i bilen och plockade bort min rattkrycka (behöver man det framför en polisstation?) startade jag bilen och sen kom det. Mitt asgarv. Jag skrattade högt för mig själv i bilen. Sen åkte jag raka vägen till Burger King för att köpa tröstmat till mig och sonen. Ja, jag hade ju faktiskt inte hunnit göra nån middag och klockan var nästan åtta.

Så, varsågod! Du kan skratta nu! Jag bjuder på det.

Vitsippor

I måndags var jag och sonen hemma hos MBF och fikade i den varma trädgården som förutom en gigantisk studsmatta också var fylld av underbara vitsippor.

Underbart!

Nu ska jag strax dra mig till jobbet. Vi hörs!

Sssssch...

...korttillverkning pågår!

Sen ska jag till syrran och grilla.
Må så gott i solen!

Rumpan i vädret...

...kan väl sammafatta denna dag. Jag har grejat i trädgården hela dagen. Det värsta är att det kommer att straffa sig, jag har redan ont i armbågen och mitt ena långfinger. Och foten.
På tisdag ska jag ringa det där numret jag fick av doktorn. Till rehab. Vilket ord, så tråkigt det låter. Men måste man så måste man.
Skit samma nu, för trädgårdsarbete är nyttigt för själen och tro mig jag behöver mycket såna nyttigheter just nu.

Jag och min syster åkte med deras stora bil och köpte blommor, krukor, jord och ännu mer blommor och det är en fröjd när man får sätta ner allt i jorden.

Älskar pelargoner!

En liten fjäril i den nya ampeln.

Min systers lilla trädgårdsgrupp framför
syrenerna fick en liten kruka med blommor.

Idag har jag rensat en rabatt som inte blev rensad en enda gång förra sommaren. Förra sommaren brydde jag mig inte så mycket. Det var pappa som hjälpte mig att gräva den rabatten för några år sedan...
Men nu har jag rensat och planterat lite nytt:

Hortensia!

Min planteringsväska jag fick av min syster!

Mina nya trädgårdshandskar.

Mina nya trädgårdshandskar är nog det bästa jag köpt på länge. Riktiga trädgårdshandskar som sitter som ett extra skinn på handen. Jag brukar köpa såna där billiga och det slutar alltid med att jag gräver och grejar helt utan. Men inte nu!

Annars har det varit vääääldigt skönt att vara ledig. Underbart! Tänk att jag fortfarande har en ledig dag kvar. Också underbart!

Påskmiddag åt vi på syrrans soliga altan. Jag kan inte minnas att vi nånsin har ätit påskmiddag utomhus. Det var i alla fall varmt och skönt och när vi var mätta och belåtna hoppade alla barnen på den nya studsmattan.

Systerbarnen trodde mig inte när jag berättade
att jag såg en påskhare smyga omkring i buskarna...

Nu ska jag gå och dricka en kopp kaffe med söstra mi innan jag fortsätter mitt slit i trädgården. Jag har en hel spann med vatten som är full med rosor som ska planteras.

Mer kort

Idag vill jag helst bara svära. En lång och ful ramsa. Min "tennisarmbåge". Behöver jag säga mer?

Jag har i alla fall gjort ett kort idag. Det var lite bråttom så att jag fick med kortet innan brevlådan tömdes, så jag knåpade nog ihop kortet på drygt en halvtimma. Men jag blev nöjd ändå. Hoppas födelsedagsbarnet blir det också. Det var faktiskt första gången jag har använt min limpistol till ett kort. Här kommer en liten smygtitt:

Rosor och blingbling...jag gillar't!

Nu är det dags att bänka mig i soffan så jag kan heja på Jennie i Svenska mästerkocksfinalen.

Världens bästa doktor och barnskötare!

Idag var jag hos en ortoped med min onda fot. Han håller till på en läkarmottagning som jag varit på många gånger. Där jobbade Sten-Thore, vår familjedoktor. Han gick tyvärr bort hastigt för några år sedan. Hela vår familj gick hos honom från det att jag var ett år gammal.
Sten-Thore var öron-näsa-hals-specialist och när jag tänker på honom får jag en speciell doftkänsla i min näsa. Doften kommer från en gummituta, typ en sån man har när man ska ta revaxör för att lösa proppar i örongångarna. Fast denna tuta var mycket större. Den tog han fram när man hade lock för öronen. Han stoppade pipen i ena näsborren, höll för den andra näsborren och när jag sa bokstaven a i ordet pepparkaka klämde han till. Whooo, vilken känsla när locket nästan bokstavligt talat flög ut ur öronen.
Sten-Thore var en sån där doktor som man läser om i barnböcker med vit läkarrock och en sån här sak på huvudet:

Han var vänlig men bestämd, pratade skånska och hade mörkt helskägg. Jag minns när han lärde mig att svälja tabletter. Jag kan se hans stora mörka fina skrivbord framför mig. På det skrivbordet alldeles bredvid Strindberglampan låg det gele/chokladbjörnar som jag fick som belöning. Inte konstigt att jag alltid gillade Sten-Thore!

Sten-Thore var verkligen en riktig familjedoktor, en sån man kan lita på. Den dagen min sons pappa kämpade för livet på sjukhuset hade min mamma telefonkontakt med Sten-Thore nästan hela dagen. Som stöd, som vän, som doktor.
En sån doktor tror jag inte man kan hitta på en vanlig vårdcentral.

Nåväl, ortopeden som jag träffade idag skickade mig till röntgen i Haga som för övrigt är en himla mysig stadsdel i det vackra Göteborg. Nu var detta på eftermiddagen, strax innan rusningstrafiken skulle proppa igen alla leder runt staden men jag gillar att köra bil och att köra i innerstaden har aldrig varit några problem.

Just det! Innan jag gick upp till ortopedens mottagning hann jag med lite shopping. Kolla vad jag hittade:

Det står "bästa barnskötaren"

Den ska med till jobbet i morgon!

Nu ska jag titta på min andra favoritdoktor, House. På tv4.
Ha det gott!